Gunhild. Kan man misslyckas med ett sådant vackert namn? Svaret är nej. Och Gunhild Carling misslyckas sannerligen inte. Inte nog med att hon sjunger snarlikt en nutida Billie Holiday, hon spelar trumpet, trombon,  tvärflöjt, blockflöjt, harpa samt dansar swing och steppar. Något hon inte kan? Det undrar man när man med glappande haka sitter och lyssnar och tittar på henne och bandet. Hon får liksom både publiken och bandet att leva upp med sin smittande energi. Gunhild är fruktansvärt rolig också och drar mellan låtarna anekdoter, betraktelser, skämt och berättar om låtarna, musikstilen och sitt stora intresse för densamma. Att lyckas trollbinda en publik, eller ens underhålla den, är ganska svårt idag i den flod av brus som tävlar om vår uppmärksamhet och där det ständigt handlar om att vara nyast, senast, fräschast eller först. Kanske är det då en bra idé att som Gunhild istället söka sig bakåt till 20-, -30, och -40-talens amerikanska swingepok. Som hon gör med den äran. See you again Gunhild Carling.